Inte helt säker nu på om det är livets dryck, eller kanske gudarnas dryck egentligen, men jag skulle i alla fall vilja skriva lite om vin här idag. Ända sedan lite för ung ålder har jag älskat vin. Först var det allt som vinet stod för - dekadens, kultur, behaglig dimma, konst... alla förebilder jag någonsin haft har varit typiska vinos.
Så jag lärde mig givetvis att dricka vin och även om det tog emot i början så lossnade det ändå efter ett tag och idag är passionen för denna livets (eller gudarnas) dryck intensiv. Så intensiv att jag reser runt på vingårdar i Europa för att smaka och handla och drömmen är väl kanske egentligen att ha en egen vingård någonstans vid Medelhavet och producera eget vin. Jag har redan fantiserat fram flaskornas etiketter (och vet var jag skulle beställa dem). Det är en dröm som befinner sig ganska långt bort tidsmässigt men nära i dagdrömmeriet. Det är bara "lite pengar" som behöver tjänas in först.
Min vingård skulle ligga i södra Frankrike och jag skulle vara en världsvan kvinna med gråsprängt hår, solbränd hud och enkla vanor. Vinet skulle givetvis vara i världsklass och snart efterfrågas bland de inhemska, exklusiva restaurangerna. Jag skulle leva ensam, men en hund och några gårdskatter och hos mig skulle några arbetar ackorderas in i en separat byggnad. Eftersom vingården skulle skötas av mina inackorderade arbetare så kunde jag ägna dagarna åt att måla.
Om en 30 år kanske?